a review of 蜘蛛侠3

2007: Som motvikt till de känlomässiga utbrotten nedan (Bjoern undantagen), kan jag väl bara konstatera att två och en halv timme (typ) var för lite utrymme för alla de historier och sidospår som klämts in. Gillade Sandman, som t.o.m. gjorde sig bättre på film än som seriefigur, men hela storyn med symbioten (det svarta klägget) var så komprimerad att den blev verkningslös - vilket är synd, eftersom nästan hela filmen hänger på just den tråden. Och stackars Harry Osborn fick också dela med sig av utrymmet, vilket gjorde det huvudspåret(?) rätt så opersonligt och trist. Spindelmannen som serie(tidning) har i mitt tycke alltid handlat i första hand om människor och relationer. Det missade man till viss del i den här filmen, eftersom det var så mycket som måste berättas, att allt inte fick plats... 2008: Jag fattar inte hur det kunde bli såhär. Raimi är en bra regissör, skådisarna har ju redan etablerat sina roller och det fanns (om det inte bara var ett rykte) en bakomliggande idé om en större storyline som skulle spänna över sex - sju filmer. Ändå knökar man in nog med material för två, tre filmer på - i sammanhanget - ynka 140 minuter. Det är väl bra i grunden, men det kommer ut som potatismos... 2024: Den blir bättre för varje gång jag ser den. Men det är fortfarande synd att de klämmer in både Harry Osborn, Sandman och Venom i samma film. Det blir för mycket, helt enkelt. Jag antar att det beror på att de visste att de planerade 6-7 filmerna inte skulle bli av och därför försökte klämma in åtminstone två av dem i den här. Tyvärr innebär det att filmen tappar i djup och som avslutning på en i övrigt bra trilogi blir det bara tragiskt. Synd. Men en fyra blir det ändå. För när det är bra är det jävligt bra.